Min bästa vän som flyttat till Japan kommer hem till Sverige till jul och jag typ sitter här borta och dör lite! JAG KOMMER FÅ TRÄFFA HENNE INNAN HON ÅKER TILLBAKA OCH JAGRIYHGDF I'M SO HAPPY     Hon kommer visserligen inte vara hemma så många dagar men jag kommer hinna träffa henne och det är det viktigaste! Åh herregud, ju mer jag tänker på det desto mer håller jag på att gråta. I'm a cry baby, yes. And she will even bring me gifts from Japan och jag vet inte vad hon kan tänkas vilja ha i julklapp. REDAN PANIK   Jag har en och en halv månad på mig att hitta något till henne. Hmn. Det löser sig nog. Hoppas jag.

Hon kommer hem.

Jag är glad.

Hjälp.

 


Och på fredag ska jag och den här killen jag spenderade helgen hos åka till Göteborg. Får flörta lite med pappa och höra om jag kan få lite pengar. Även om Han har pengar så kan jag inte förvänta mig att han ska spendera dom på mig. Jag menar, jag kan väl få betala min mat själv och allt annat själv. Mest skulle jag väl behöva pengar för att vi antagligen kommer att gå till SF-bokhandeln och där...ja. Jag fastnar ganska lätt där och avskyr att gå därifrån tomhänt när det finns miljoner grejer jag vill ha. Urgh. Nåväl. Det ska nog bli trevligt.   Egentligen skulle vi gått på bio på fredag, men idag frågade han om vi inte skulle åka till Göteborg istället. Hade vi gått på bio hade jag försökt övertala honom att vi skulle titta på Ouija eller Annabelle. Jag älskar skräckfilmer men sen att jag hade blivit svinrädd hör inte till saken det minsta. Var och tittade på Paranormal Activity 4 när den gick på bio och jag och kompisen jag gick med höll på att dö. Dock skrek vi inte som flertalet tjejer i biografen gjorde.  

Hmn~~ Min dag/kväll/whatever blev väldigt mycket bättre och jag borde gå och lägga mig.
 

Wooh en vecka senare! Heja mig!

Hoppas folket har haft en trevlig helg nu med Halloween och allt det där.  Det har i alla fall jag. Intressant helg men trevlig nonetheless. Åkte till en kompis i fredags på fest tillsammans med min lillasyster. Det var hatt-tema men då jag inte äger en hatt så använde jag ett par kattöron.   Skulle egentligen haft med mig en peruk också men jag hoppade den delen. Var blev inte så överdrivet många; sju stycken om inte minnet sviker mig allt för mycket. Spelade en variant av något ölspel min syster kunde innan vi bytte och spelade det vanliga ölspelet. You know, det där med att vända kort och dela ut klunkar och såna saker. Väldigt kul faktiskt. Dock blir man full väääldigt fort när man spelar det spelet. Efter en runda av det fick vi för oss att köra "jag har aldrig" och herre min gud vilka frågor/påstående/whatever vi kom upp med! Men kul hade vi i alla fall! Skämde säkert ut både mig och min syster någon gång. Men men~

Följde med två av mina bästa vänner ut för att den ena av dom skulle röka, sen satt vi där ute och tjöta ett tag. Sen kom en av de andra killarna ut och när de andra två gick in så satt vi kvar och pratade innan vi gick in. Han är tydligen lillebror till en kompis till mig och några andra i mitt lilla kompisgäng. Jag...följde med honom hem och lämnade mig syster hos min kompis. Sen går vi inte in på mer detaljer där. -insert innocent whistling here- Spenderade i alla fall natten hemma hos honom, sen igår körde han mig tillbaka till min kompis och min syster så att våra föräldrar kunde komma och hämta oss. Han kom och hämtade mig hemma några timmar senare och så käkade vi och glodde på massa film. Spenaderade obviously natten där också. Han körde hem mig tidigare idag för han skulle iväg och jobba natt. Och...ja, nu har han frågat ifall jag vill gå på bio med honom. Han är jättesnäll och så och mysig och guvrhdfu men jag är ändå lite kluven. Får väl se vad som händer. Kanske? Mitt största problem är väl att vi inte har några gemensamma intressen and that kind of bothers me. Men vi får väl se vad som händer. Mitt ultimata är att ha en partner som jag kan dela mina intressen med till så stor del som möjligt och som förstår mig och kan tillfredsställa mig på alla sätt som kan behövas.

Ja, herregud. Det löser sig säkert.

Hur som helst - have a very crappy pic of what I was wearing on Halloween!
Min kompis väldigt stökiga rum pfft
 
 

Hoooooly crap.
Send help.
I'm dying.
 

Det är typ så jag känner. Min bästa kompis och all time crush som bor i Japan för tillfället skickade ett sms till mig för några timmar sedan. Hon gnällde över att det åskade hos henne, klockan två på natten och att hon inte kunde sova så hon låg och läste istället. She also showed me a sign of affection and that she misses me and wants me to be there with her. Jag dör. När vi är tillsammans så har vi såna där söta, gulliga, korkade smeknamn för varandra efter två av våra favoritkaraktärer från en anime. Men hon kallar mig bara för det när vi är tillsammans och vi är väldigt nära och touchy-feely. UGrghvfdyvrd jag saknar henne. Det där lilla hon skrev betyder med största sannolikhet ingenting men it means a lot to me och jag sitter här och skakar. JAG ÄR SÅ TÖNTIG HERREGUD!  

Nej, jag är inte alls kär. Inte det minsta. Jag borde släppa det. Borde verkligen men jag kan inte.

Mina dagar är nog de segaste i detta universum, I swear. Det enda jag egentligen gör är att häcka framför datorn och tumblr dagarna i ända. Idag har inte varit speciellt annorlunda. Okej, lite då. Gick upp vid kvart över nio idag (vilket är extremt tidigt för att vara jag, mind you) för att göra mig iorning för en förmiddag med familjen. När pappa frågade igår var jag lite tveksam till om jag ville följa med till stan men jag följde med ändå; jag skulle ändå bara sova eller sitta framför datorn ändå. Vi gjorde väl inte så mycket när vi väl var i stan; in på några second hand-butiker, in på Partaj för systeryster skulle beställa hem linser till halloween, köpte en vinterjacka, handlade... Väl hemma igen så klistrade jag mig framför tumblr igen, no surprise there.   Fick ett och annat psykbryt på det förbannade Castlevania-spelet för skiten inte ville som jag ville. Skyller på att jag är sämst på att spela spel på PC, eheh~   Fick även snällt hjälpa till att laga mat idag. Kul. Ahaha nej! Jag avskyr att laga mat även om det är något så simpelt som tacos, vilket var vad vi skulle äta. Inte nog med att jag inte kan laga mat (ja, jag kan göra tacos that's not the point here) men det är ju så förbannat tråkigt.   Urgh.

Och nu sitter jag här i min ensamhet och refreshar flödet på min dash på tumblr var tredje minut och knaprar Maltesers. Jag är rastlös och i behov av något att göra. Funderade på att joina något mer rollspel på Gaia men...nah. Jag kommer tröttna så fort om jag är med i mer än ett. Och det jag är med i har inte börjat än eftersom alla inte är klara med sina profiler och jag är en av dom för jag måste fortfarande reda ut saker med en annan rollspelare och våra karaktärers bakgrund och bajs. Problemet är att han aldrig är online när jag är pga tidzoner och sånt bajs. Urgh.     Nåväl, det löser väl sig. Och min andra rollspelspolare är bortrest fram till 5e november eller nåt sånt, så henne kan jag inte prata med. Känner mig lite ensam här i cyberspace.  

 

Och för att gnälla(?) lite till - FEFSKY och soumako is taking over my life. FEFSKY är för övrigt den där fanfic:en jag läser och som är så sjuuuukt bra. Kapitel 20 kom ut häromdagen och herre min skapare va bra. Det är så jag dör lite inombords av allt fluff och gull som pågår. Lord have mercy! Nästa kapitel kommer inte förrän på onsdag någon gång och jag kan inte riktigt hålla mig till dess. I'm craving that fic so bad you have no idea. Och alla som gör fan art till den är helt fantastiska. Men vänta till på onsdag... URGH.   Hon som skriver den nämnde något om sexual tension och NSFW men jag vet inte riktigt om det har med nästa kapitel att göra, men jag kan väl hoppas. Soumako är verkligen mitt liv just nu.

Well, soumako och det där rollspelet, which is going to be awesome by the way. Can't wait for it to start. My charrie and my friend in Somewhereland are going to have the cutest relationship in the universe.

Min handläggare skickade ett mejl till mig igår och frågade om jag var intresserad av ett jobb som inleds med tre veckor praktik. Jag blev plötsligt väldigt rädd för att svara ja på mejlet och lät det va. Frågade pappas fru idag vad de gör på det stället (det är ett rätt känt ställe här but I don't want to tell you pfft~) och hon talade om för mig vad de gör, på ett ungefär i alla fall. När hon frågade varför jag undrade så nämnde jag mejlet från min handläggare för henne och även att jag tvivlar på om jag skulle klara av jobbet och alla andra tankar jag har som hindrar mig för att göra så himla mycket. Efter en del pepp talk från henne så sade hon i skämtsam men seriös ton "tackar du inte ja så slänger jag ut dig". Jag vet att hon är seriös för det skulle hon med största sannolikhet göra and that scares me. Sen shasade hon bort mig från matbordet med ett "skölj av tallriken och gå och svara på mejlet" vilket jag gjorde. Urgh.

Men jag är ändå rädd.   Inte för att hon ska kasta ut mig, men för att jag inte ska klara av jobbet och göra massa fel och göra bort mig och att de inte ens vill ha kvar mig på praktiken i tre veckor. Liksom, tänk om det är för tungt och jag inte klarar av något och jag - mesig som jag är - kan inte säga ifrån och uuurgh! SÅ JOBBIGT! Jag vet att jag måste sluta tänka på allt som kan hända och tänka så långt in i framtiden men jag kan inte låta bli. Bleh.

Men å andra sidan är jag rätt glad; jag kan få en chans och prova på det och får jag faktiskt jobb där så kan jag flytta hemifrån mycket fortare. Igen. Så det här löser sig nog! Hoppas att min handläggare svarar imorgon och ger mig svar på typ när praktiken börjar i så fall. Jag tycker inte om att vänta på såna saker.

Och det här blev långt och tråkigt.
Förlåt.
 

Tanken igår var att jag skulle vara produktiv och städa och tvätta lite av mina kläder som inte kan tvättas i maskin, men det gick ju sådär med det. Jag tänkte tanken, räcker inte det?   Istället fastnade jag framför datorn precis hela dagen och förberedde mig för ett rollspel och läste fanfics. Eller ja, en fanfic var det väl jag läste. En lång. Väldigt lång. Jag brukar inte tycka om att läsa fanfics som är på flera kapitel, 50.000+ ord och unfinished. Men jag snubblade över en amazing bild på tumblr i förrgår som länkade till en fanfic. Det var andra gången jag såg den och taggarna freakade ut över hur bra den var. "Kan väl ge den en chans" tänkte jag och började läsa. Jag började och läste alla nitton kapitel som kommit ut. Jag trodde jag skulle dö några gånger för det blev så pinsamt och jobbigt men Jesus in heaven va bra den är! Den är inte klar än och jag förväntar mig rätt många kapitel kvar eftersom karaktärerna inte kommit fram till vad de vill göra med sitt förhållande och uuhgruvfgdv DEN ÄR SÅ BRA   Jag visste att jag shippade Sousuke och Makoto, men inte att jag shippade det såhär mycket holy crap! This fic is going to be the end of me, I swear. Men det gör inget. I'll die happy at least.

 

Och rollspel var det också ja. Jag har rollspelat till och från sen jag var tolv eller tretton och gått från svenska, one sentence role plays till engelska, 500+/- words. Visst, 500+/- ord är väl inte så mycket egentligen men det duger. Np one wants to read a wall of text.

Jag har rollspelat på Gaia i snart fyra år tror jag and it's a fantastic pass time.   Att hitta ett intressant rollspel, skapa utveckla en karaktär och planera med andra rollspelare är amazing. Men för ett tag sen trillade jag över mina egna fötter så att säga och tappade lusten att göra något över huvud taget, så jag gav upp på rollspelandet och släppte allt. Men igår bestämde jag mig för att "pick myself off the ground" och ge mig på det igen. Hittade först inget som verkade intressant men efter mycket om och men hittade jag ett rollspel som fångade mitt intresse och nu är jag fast. Väldigt fast. Har fortfarande en del kvar på min karaktärs profil kvar men det tar sig. Nu hoppas jag bara att jag kan hålla intresset uppe tillräckligt länge och inte tröttna efter tre poster för att alla andra är tråkiga. Men det ska nog inte hända. Verkar som att alla är rätt pepp på att göra klart sina profiler och börja. Jag är pepp och borde gå och skriva klart min profil, annars lär jag aldrig bli klar.  

Halv ett i natt fick jag för mig att klippa klart min peruk.   Jag äger inget wig head eller ett wig stand så jag improviserade och använde en lampskärm! Funkade inte jättebra men det gidk hyfsat ändå. Lyckades klippa av rätt mycket och klippte till nackhåret eftersom det var så förbannat långt. Försökte klippa upp det lite också men mitt improviserade wig stand ville inte stå still så det gick inte så överdrivet bra.   När jag väl ansåg mig klar så fick jag för mig att prova hur det såg ut på och styla den och klippa mer om det behövdes, men med provning och styling kom smink och helt plötsligt var jag fullt sminkad. Stylingen av peruken blev rätt okej men jag ska nog pilla med det lite till för att få det bättre. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig men det är ett problem till en annan gång. Känner inte för att ställa mig och kladda med géle och hårspray igen.  

Och om jag inte mins fel så lovade jag att visa resultatet av min klippning/styling so here you go!
Det är min tumblr uppe i högra hörnet, just so you know~
 
 

Idag har nog varit en av de mer intressanta dagarna på mycket länge - strömmen gick. Ja, detta räknas som spänning i vardagen hemma hos mig. Var inne på toaletten och fixade med min peruk när det plötsligt blev mörk och tyst i hela huset. Strömmen kom tillbaka i två sekunder innan den dog igen. Cue very annoyed parents. De flyttade på kylskåpet eftersom de pillat med något där tidigare och trodde det var vatten som var orsaken, men inte. Vi kollade lampor och drog ut kontakter och provade att slå igång strömmen igen. Guess what? Det funkade i två sekunder innan den dog igen.   Vi provade några gånger till med samma resultat och detta resulterade i väldigt irriterade föräldrar. Efter mycket om och men flyttade pappas fru på spisen och tittade. Visade sig vara kontakten där bak som bränt på något vis. Väldigt konstigt. Vi har i alla fall fått tillbaka strömmen men som resultat har vi ingen spis. Känns lagom stabilt.

Borde väl ställa mig och fortsätta fixa min peruk men det känner jag inte för längre.   Kanske sätter mig och spelar Castlevania istället. Hmn.

 

Åh! Och jag har fräschat upp min Tumblr!   Jag sade till mig själv att jag inte skulle göra ett nytt rött AkaFuri theme men...jag gjorde ett nytt rött AkaFuri theme. Inte för att det gör något egentligen, jag tänkte mer att jag skulle förnya mig med lite nya färger och karaktärer. Min första tanke var att använda Aomine och utgå från hans färger men sen insåg jag att jag inte är tillräckligt förtjust i blått och jag vill inte ha ett alldeles för mörkt theme så jag slopade den idéen. Sen tänkte jag att jag skulle använda Nitori men ångrade mig även om jag älskar honom väldigt mycket. Tänkte även att jag skulle utgå från Rin men både honom och Nitori använder jag här så jag hoppade den idéen med. Efter mycket om och men blev det ett nytt AkaFuri inspirerat theme och jag kan väl kalla mig nöjd ändå.   Antar att det här också gav lite spänning i vardagen hahah!