Min binder är äntligen här! Fick min avi för att hämta ut den idag och trodde jag skulle dö av lycka! Sen att jag fick betala 200:- för att hämta ut den är en annan femma, så allt som allt har jag spenderat drygt 600:- på den. Värt det? Lätt värt det. Pappa frågade vad jag skulle hämta för paket panikade jag lite lätt och klämde ut att det är privat, för det är det. Sen panikade (är det ens ett ord förresten? Probably not) en del när jag bestämde mig för att ta den på mig. Det finns två sätt att ta på sig en binder; antingen kliver du i den eller så trär du den över huvudet som en tröja. Den är väldigt, väldigt tajt så det är jävlar inte det lättaste! Men jag provade att dra den över huvudet och höll på att fastna. Krängde av mig den fort som fan och försökte kliva i den både genom halsen och från botten/midjan. Guess what? Jag har för breda höfter. Så det gick inte som planerat. Så jag försökte dra den över huvudet en gång till och då gick det bättre och den sitter som en smäck! Verkligen helt perfekt!

För att du ska förstå hur bra den funkar så kan jag säga att jag har typ 85C/D (jag har inte riktigt koll, ok?) så jag är inte direkt small chested, sadly. Men liksom jag blir platt. Jävligt platt. Inte pannkaksplatt men ändå tillräckligt för att jag ska gråta en skvätt. Oh, och min binder är i storlek XL.

Bindern i sig är len och mjuk och lätt. Den stretchiga delen är gjord i 20% spandex och 80% nylon och den del det inte är stretch i är gjord i 80% bomull och 20% polyester. Den är stretchig överallt förutom på framsidan över bröstkorgen. När jag först plockade upp bindern ur paketet var jag tveksam om jag ens skulle få den på mig pga av att den är lite stel nu så här i början. Min är en tank top och är rätt lång, så jag kommer få peta ner den i byxorna/kjolen när jag har den på mig, men det finns även en version som är ungefär som en sportbh.
Bindern är enkel att röra sig i och är som sagt väldigt bekväm. Den kliar inte än så länge och so far så är jag inte direkt mer varm än vanligt. Det känns att jag har den på mig men det känns mer som att jag har ett linne eller nåt under tröjan.
Ska jag någonsin köpa en till binder så kommer jag verkligen köpa från GC2b igen.

Veckans soundtrack: DMMd BGM

Oj oj, nu har jag varit så där dålig på att visa mitt face här igen! Men nu när jag ändå är här kan jag ju passa på att visa upp mina otroligt fina LGBT-pins jag fick på posten i slutet på förra veckan.  

10% av vinsten shoppen gör går till välgörenheter i Storbritannien, då det är där shoppen är lokaliserad.

1. #translivesmatter - Transpersoner är viktiga. Punkt. 100% av det jag betalade för just denna pin går till välgörenhet, vilket jag tycker är helt fantastiskt.
2. Gay pride! 'Nuff said.
3. They/their - my pronouns, vilket är hen/de på svenska, I guess.
4. Genderfluid - För att representera hur jag ser på mitt kön och för att visa att jag stödjer andra som är genderfluid.
5. Pansexual - Mitt stöd av pansexuella då det är min egen läggning.
6. Non-binary/genderqueer - Paraplyterm för alla könsidentiteter som går utanför det binära (man & kvinna); mitt stöd för icke-binära och eftersom jag själv är det.

Pretty neat, right? Jag personligen älskar dom! Jag har två stycken gay pride så jag har en som reserv ifall jag skulle tappa en. De sitter nämligen allihopa på min väska. Oooooch igår kanske jag råkade lägga en beställning i en annan shop på en custom pin med mitt namn och mina pronomen. Jag har kollat in deras pins många, många gånger men dragit mig för att köpa en eftersom de är rätt dyra, men igår bestämde jag mig för att jag skiter i priset för jag vill ha en! Det kommer vara en rymdbakgrund i lila-rosa-ish och så kommer det stå Levi och under namnet kommer det stå [them/they] och den är så fin fkoirghrsgfh     Jag har fått se hur den kommer se ut och I can't wait for it to arrive! Dom ska skicka den på printing och sen shippa den i slutet på veckan. När den kommer så ska ni får se hur den ser ut!

 

Idag var jag i Göteborg i brist på annat att göra. Var visserligen bara där ett par timmar och letade ihjäl mig efter ett skrivhäfte utan linjer och ränder, och med prickar istället. Hittade jag något? Självklart inte! Blev lite småkinkig men inte mycket att göra åt! Att jag hittade superfina page flags inne på panduro gjorde inte saken bättre kan jag ju tala om. Istället gick jag till SF-bokhandeln för att spendera pengar istället. Bad move, eftersom jag köpte på mig tre mangor jag egentligen inte behöver men ville ha. Jag hittade även vol.18 av Attack on Titan på japanska, med en Nendoroid santa!Eren!!! Men eftersom jag redan hade plockat på mig tre mangor kände jag att jag inte kunde lägga nästan 300:- på en manga jag inte kan läsa och en Nendoroid jag skulle få väldigt lite nytta av. Men han var ju så himla söt! Nääästan så jag ångrar mig. Nästan. Santa!Eren är säkert skitdyr i vanliga fall bara för det. Urgh.

Nu när jag ä.n.t.l.i.g.e.n har vol.5 av Black Butler så kan jag börja köpa ikapp serien och förhoppningsvis samla på mig hela i slutändan, så idag fick jag köpt mig vol.6 Jag har redan läst alla volymer som finns ute men eftersom jag redan börjat köpa den så tänker jag fortsätta tills jag blir klar. Klart en av mina favoritserier, hands down! Rekommenderar mangan mer än animen, även om animen är rätt bra den med. (Inte säsong två dock. Säsong två hände aldrig. Den är hemsk.)
Merman in my tub! (Orenchi no Furo Jijou) är helt fantastisk! I alla fall animen. Se den om du inte redan gjort det. Den handlar helt enkelt om tillvaron i Tatsumi's badrum efter att Wakasa (merman) flyttar in i hans badkar. Den är sjuk söt och sjukt rolig så snälla, se eller läs den!
And last but not least så köpte jag vol.4av Owari no Seraph, som jag också redan läst. Dock har jag bara läst 36 kapitel som jag läst online. Men jag funderar på att bara köpa och läsa denna och ge fan i att läsa online. Jag är så seg på att läsa ändå. Jag har inte sett animen och, som sagt, så är jag inte så långt kommen i mangan men so far så gillar jag den.

 

För att avsluta detta fabulösa inlägg tänkte jag dela med mig av mitt fantastiska nya hår! (Hör ironin...)


<- Första blekningen. Efter två blekningar och misslyckad färgning. ->

Jag är inte jättenöjd med färgen men det kunde absolut sett värre ut! Det är rätt oranget och skiftar lite i blont också, så det är långt ifrån perfekt. Jag ska färga det en gång till men eftersom mitt hår fått utstå en hel del på bara en vecka så tänker jag låta det vila ett par veckor. Tänker inte slita ut det mer än nödvändigt och få svinto-hår igen! Jag har redan provat det och det är inte att rekommendera. Det har tagit mig många, många år att få relativt fin och bra kvalitet på håret igen efter intensiva blekningar.

Jag har blekt mitt hår. Det var ju det jag inte skulle göra but here we are! Som tur är så är mitt hår inte svinto och helt förstört och jag tappar inte mer hår än vanligt, so I guess I'm all fine? Problemet är ju nu då att mitt hår är verkligen oranget. Den enda riktigt fina färgen sitter i topparna. Jag ska bleka det en gång till innan jag sätter i fägen jag tänkt mig. Ska nog bleka igen på fredag.

Men för att ha blekt det bara en gång så fick jag bort väldigt mycket av det röda!
 
Den vänstra bilden är visserligen några veckor gammal nu men sådär har mitt hår sett ut i över ett år nu. Och bilden till höger överdriver den orangea färgen, det är ljusare i verkligheten. Min hårbotten är riktigt platinablond.   Inte det minsta vackert men det blir nog bra i slutändan! Hoppas på att få bort ännu mer av det här morotsorangea vid nästa blekning.

Alltså jag älskar japanska, verkligen älskar språket och landet och kulturen och allt. But guess what? Motivationen till att faktiskt plugga språket dör så fort jag öppnar mina böcker. Jag blir så trött på det!   Är något tråkigt eller bara jobbigt så vill man ju inte göra det, eller hur? Som läxor i ett tråkigt ämne i skolan; vill man göra dom? Klart inte! Det är ju tråkigt! Typ så känns det att plugga japanska för min del just nu. Jag behöver en anledning till att fortsätta lära mig. Just nu tragglar som samma skit om och om och om igen och det börjar bli lagom roligt. Kanji - som jag älskade på folkis - är tråkigt. Grammatik är tråkigt. Jag har inga bra hörövningar förutom dom i boken. Prata gör jag för mig själv och när jag skriver/läser. Praktisk användning? Meh.   Jag är rätt kass på det här med att faktiskt använda mina så kallade kunskaper med rädslan för att göra fel. Sen kör väl ångesten igång på ett hörn också, men det är en annan femma. Det finns liksom miljoner (kanske inte) ställen att praktiskt använda mina kunskaper online och få feedback from native speakers men...nej. Jag måste hitta ett sätt att göra det roligt att plugga för just nu lär jag mig verkligen ingenting.

Så, nu har jag fått ur mig lite frustration så nu ska jag försöka återgå till mitt pluggande.

Häromnatten satt jag på Etsy och kollade på massor med saker jag inte hade råd med. Det vill säga tills jag hittade en shop som sålde jättesöta LGBT-pins. Bestämde mig för att beställa när jag fått pengar och be dom göra en pin för genderfluid, eftersom man kunde få en custom made pin om den man ville ha inte fanns. Men i väntan på mina pengar hittade jag en annan shop - en lite bättre shop - som säljer i princip identiska pins fast som säljer i fem-pack. Perfekt! Och inte var det speciellt dyrt heller så jag hade råd innan mina pengar trillat in på kontot. Farligt, men jag bestämde mig för att lägga dom i min shopping cart anyway. Tror du inte jag hittade mer på deras sida eller? Så jag kanske råkade klicka hem två pins till, alltså sju LBGT-pins allt som allt. Ojdå. Men för dryga 100:- så är det värt det! Och min order skickades idag och jag är så pepp! I min brevlåda kommer det trilla ner två gay-pins, en pansexuel-pin, en non-binary/genderqueer och en genderfluid, en #translivesmatter och en they/them-pin. Jag är nöjd.

6.587.941
六百五十八万七千九百四十一
jag lär mig räkna stora tal på japanska. urgh.

Jag har läääänge tänkt att jag ska köpa mig en binder. Först bara för cosplay eftersom jag i princip bara cosplayar killar, men nu på senare tid för vardagligt bruk. 9 av 10 gånger avskyr jag mina kvinnliga former, so why not? Så nu precis efter tolvslaget när min lön trillade in på kontot beställde jag mig en vit binder. I regret nothing. Eller jo, i ett par minuter gjorde jag det men det har lagt sig nu. Jag är redo! Jag är superpepp samtidigt som jag är superrädd för det här; pepp för att jag kanske äntligen kan känna mig bekvämare med vad jag ser i spegeln, och rädd för att jag kanske fastnar i den här förbannade bindern!     

Jag är förkyld. Verkligen jätte, jätteförkyld. Det är fruktansvärt. Andas? Vad är det? Och närsspray har vi inget hemma så jag använder tigerbalsam i hopp om att kunna andas lite. Näsan rinner som ett jävla niagarafall, jag kan inte andas och jag nyser som en gud. Jag hatar det här.

Jag ska gå och snyta mig en sista gång innan jag går och lägger mig.

Tips på hur man blir av med en förkylning snabbt?!

Första gången jag ifrågasatte mig själv och mitt kön och min sexualitet ordentligt var när jag gick i sjuan. Jag klippte av mig mitt långa hår i en kort boyish frisyr och ville helst inte bli kallad vid mitt riktiga namn. Jag var redan mobbad i skolan och inte blev det bättre när jag klippte av allt. En kille i min parallellklass frågade om jag var kille eller tjej. Det sved faktiskt lite, men trots mina baggy kläder och korta frisyr så svarade jag honom att jag var mer kvinna än han någonsin skulle bli man, även om jag inte var säker på om jag ville tillhöra det kvinnliga könet eller inte.

Jag gick på min absolut första (och totalt misslyckade men roliga) dejt med en tjej jag var kär i. Jag var inte säker på om jag var lesbisk, bisexuel eller bara sökte uppmärksamhet, men det kändes ändå okej. I slutändan var vi bara vänner men det gjorde inget. Detta var nog i åttan; jag hade låtit mitt hår växa ut och bestämt mig för att vara lite mer tjejig med kjolar, strumpbyxor och knästrumpor. Att jag var tjej var nog ändå det jag var. Eller?

Under hela min tid i gymnasiet hade jag byxor på mig en handfull gång på tre år; jag hatade det. Jag blekte sönder mitt hår, färgade det i konstiga färger, piercade mig och försökte desperat bli ett med det japanska modet, without much success. Jag tänkte nog aldrig en gång på huruvida jag ville bli sedd som man eller kvinna, bara mig. Jag blev kär en gång under hela min tid på gymnasiet i en kille som nu är tillsammans med en av mina absolut närmsta vänner. Visst blev jag ledsen först men jag insåg ändå till slut att vi var väldigt olika jag och han.

På folkhögskola träffade jag min första pojkvän som jag var tillsammans med i två år. Vi bodde på varsitt håll rätt länge men flyttade till sist ihop bara tjugo minuter från min hemstad. Vi skulle plugga på högskola i olika städer så vi panikbosatte oss mitt ute ingenstans. Visst var det mysigt men det hela slutade ändå i katastrof.

Varför?

Min bästa vän.

Jag träffade henne i skolan första eller andra dagen. Vår gemensamma nämnare var vårt intresse för Japan och vi klickade direkt. Vi var som frimärken på varandra och pratade jämt med varandra. Det tog inte många månader innan jag insåg att jag var kär i henne. Shit, right? Jag var ändå förlovad och bodde ihop med min pojkvän! Men jag blev ändå kär i henne och återigen flammade mitt inre gay upp på riktigt. Vad jag trott var en tonårsgrej visade sig inte vara det. Jag spenderade fruktansvärt mycket tid hemma hos henne trots att hon bodde i en helt annan stad. Min pojkvän anade någonting eftersom han en gång frågade varför jag slängt ett par trasiga strumpbyxor med ett stort hål i sömmen mellan benen. Han utgick från sin egen sexuella fantasi om att riva upp mina strumpbyxor för att sen kunna ha sex med mig. Men nej, vi hade inte haft sex. Inte den gången i alla fall.

Vi låg med varandra ett par gånger men bestämde oss för att vi bara skulle vara vänner. Det var heartbreaking men hon är min bästa vän ändå. Mitt förhållande med min pojkvän fallerade och vi gjorde slut. Bra var väl det eftersom jag inte mådde bra i förhållandet.

Sen dess har jag insett att jag är jävligt gay. Jag har haft en pojkvän till, funderat över min sexualitet, varit med på pride och insett att jag brinner för det, speciellt på senare tid. Nu bara de senaste veckorna har jag varit riktigt "aaah im so gay!! lgbtqia is so fucking important!!!!" och det är helt galet och fantastiskt! Sen i höstas har jag även funderat rejält över mitt kön och hur jag känner inför det. Jag har börjat hata delar av min kropp som inte känns rätt alla gånger; jag hatar ofta mina kvinnliga drag och äcklas av det. Ibland känns det okej, men oftast inte. Jag har lärt mig mer om olika könsidentiteter och sexualitet. Jag har länge sagt att "jag är en bisexuell kvinna!!" men...är jag det? Nej, jag tror inte det. Jag är snarare en genderfluid/genderqueer pansexuel person.

Tror jag.

Jag är 24 år och jag försöker fortfarande hitta mig själv. Just nu känner jag mig bekväm med att kalla mig genderfluid; i vissa situationer och dagar känner jag mig kvinnlig som fan, och andra dagar känner jag mig mer bekväm som man. Att bli kallad "hon" gör inte jättemycket även om det inte alltid känns okej. "Hen" funkar faktiskt rätt bra. Jag har inte sagt något till mina IRL vänner men det kommer nog det med hoppas jag.

Jag har även insett att jag är attraherad av alla kön och vad du än idntifierar dig som; man, kvinna, genderfluid, agender, bigender... Anything. Du kommer alltid vara du och även om din kropp inte matchar dina pronomen så spelar det ingen roll. Man blir väl ändå attraherad/förälskad i en person och inte ett kön, right? Det är i alla fall logiskt i mitt lilla huvud.

Det är okej att vara förvirrad. Det är okej att ändra sig, varesig det gäller kön, sexualitet och pronomen. Att hitta sig själv tar tid. Jag är fortfarande inte helt säker om jag prickat rätt men just nu känns det bra. Du är fortfarande helt perfekt som du är. Det finns bara en av dig och är inte det helt fantastiskt? Även om du blir trampad på försök vara stolt för att du är du! Låt ingen - inte någon - påstå att du är mindre värd på grund av ditt kön eller din sexualitet. Inte för att vara cheesy men här är du alltid älskad för precis den du är.

Enough ranting! Nu när jag spytt ur mig allt det här tråkiga (men som jag känner är vitkigt) ska jag göra mig en kopp te och krypa ner under täcket och titta på QX-galan som jag missade i lördags!
P U S S ! !

Jag har inte varit så duktig på att uppdatera här på senaste tiden. Jobbat en massa, umgåtts med folk (wow!), pluggat italienska och varit på konvent. Men nu är jag här igen och ska försöka hinna med att blogga lite emellanåt.

Italienska alltså... Får ett par veckor sedan fick jag för mig att börja plugga på egen hand efter att ha funderat på det ett tag. Det går sakta men säkert framåt. Det är inte jättekul och inte speciellt enkelt att plugga helt själv men det går.   Att memorera grammatik är inte direkt min starka sida om man säger så. Den senaste veckan har jag varit lite lat och knappt pluggat alls men det ska jag nog råda bot på den här veckan! Ska samtidigt sparka mig själv i baken och komma igång med japanskan ordentligt och plugga kanji och grammatik som fasen. Determined.

 

Sent i söndags kväll kom jag hem från Linköping och NärCon. Det var ett minst sagt att ganska kaotiskt konvent men det var rätt så roligt ändå! Åkte till en kompis på torsdagen för att kunna hinna med både tåg och buss på fredagen, då jag blev tvungen att gå upp vid fyra på morgonen. RIP LEVI. Men jag hann med allt jag skulle hinna med och min otroligt snälla kompis följde med mig till Göteborg för att lugna mina nerver. Vad skulle jag göra utan denna kvinna?

Bussen till Linköping tog fyra otroligt långa timmar fyllda med solen i ansiktet halva resan, halvsova mot fönstret och vara kissnödig i över en timme. Väl i Linköping mötte jag upp bestie och hennes flickvän och drog på mig min Nitori-peruk innan vi begav oss mot konventet. Träffade en otroligt söt och trevlig Nitori och fem!Momo vid ett av ritborden. Jag och Nitori satt och fangirlade över Sousuke ett bra tag.

Större delen av dagen gick egentligen åt till att navigera i lokalerna och bland butikerna innan vi tittade på invigningen (som var rätt så tråkig fantiskt) och cosplay performance. Sen började kaoset i sovsalarna; alla salar var inte öppna, det var för mycket folk i vissa salar och för lite folk i andra. De lyckliga (som vi) som hade en sovsal som var öppen fick gå och lägga sig, resten fick snällt vänta på att det skulle lösa sig. Till slut fick folk bara gå och lägga sig där det fanns plats. Folk drällde in i våran sovsal till typ halvtvå på natten. Inte nice.

Over all så var konventet rätt så nice även om jag inte var på några meetup den här gången, lyssnade på typ en halv panel och bara svansade efter mina vänner. Nästa gång ska jag försöka locka med mig någon mer jag känner, för att vara tre funkar inte märkte jag tydligt nu. Men men, det löser sig nog till nästa gång!

Vad köpte jag då?

 
Två helt fantastiska DMMd-posters (trots att jag inte skulle köpa några posters...), en otroligt fin handgjord Suga-pin, en liten Clear som jag ville ha redan i somras, en timeturner från Harry Potter (fast den snurrar tyvärr bara på ett håll edit: den snurrar visst åt alla håll. Den hade bara fastnat), en ljusblå alpacasso som jag döpt till Tetsuya och en MakoHaru-kudde! Det var många saker jag ville ha men drog mig för att köpa.

Nu när jag är hemma då? Sjuk, som alltid efter ett vinter-con.  Det slår aldrig fel. Det hjälper verkligen inte att hela familjen håller på att bli sjuk. Som tur är har jag en snäll pappa som köper mig en påse Polly som jag kan knapra på medan jag pluggar och spelar Undertale.

By the way - jag har tagit modet till mig och ändrat mina pronomen på facebook till de/hen. Duktig jag känner mig! Ett steg i rätt riktning! På fredag ska jag nog köpa mig en riktig binder och be till gud att jag kommer ur den när jag väl fått den på mig.

PUSS!