Första gången jag ifrågasatte mig själv och mitt kön och min sexualitet ordentligt var när jag gick i sjuan. Jag klippte av mig mitt långa hår i en kort boyish frisyr och ville helst inte bli kallad vid mitt riktiga namn. Jag var redan mobbad i skolan och inte blev det bättre när jag klippte av allt. En kille i min parallellklass frågade om jag var kille eller tjej. Det sved faktiskt lite, men trots mina baggy kläder och korta frisyr så svarade jag honom att jag var mer kvinna än han någonsin skulle bli man, även om jag inte var säker på om jag ville tillhöra det kvinnliga könet eller inte.

Jag gick på min absolut första (och totalt misslyckade men roliga) dejt med en tjej jag var kär i. Jag var inte säker på om jag var lesbisk, bisexuel eller bara sökte uppmärksamhet, men det kändes ändå okej. I slutändan var vi bara vänner men det gjorde inget. Detta var nog i åttan; jag hade låtit mitt hår växa ut och bestämt mig för att vara lite mer tjejig med kjolar, strumpbyxor och knästrumpor. Att jag var tjej var nog ändå det jag var. Eller?

Under hela min tid i gymnasiet hade jag byxor på mig en handfull gång på tre år; jag hatade det. Jag blekte sönder mitt hår, färgade det i konstiga färger, piercade mig och försökte desperat bli ett med det japanska modet, without much success. Jag tänkte nog aldrig en gång på huruvida jag ville bli sedd som man eller kvinna, bara mig. Jag blev kär en gång under hela min tid på gymnasiet i en kille som nu är tillsammans med en av mina absolut närmsta vänner. Visst blev jag ledsen först men jag insåg ändå till slut att vi var väldigt olika jag och han.

På folkhögskola träffade jag min första pojkvän som jag var tillsammans med i två år. Vi bodde på varsitt håll rätt länge men flyttade till sist ihop bara tjugo minuter från min hemstad. Vi skulle plugga på högskola i olika städer så vi panikbosatte oss mitt ute ingenstans. Visst var det mysigt men det hela slutade ändå i katastrof.

Varför?

Min bästa vän.

Jag träffade henne i skolan första eller andra dagen. Vår gemensamma nämnare var vårt intresse för Japan och vi klickade direkt. Vi var som frimärken på varandra och pratade jämt med varandra. Det tog inte många månader innan jag insåg att jag var kär i henne. Shit, right? Jag var ändå förlovad och bodde ihop med min pojkvän! Men jag blev ändå kär i henne och återigen flammade mitt inre gay upp på riktigt. Vad jag trott var en tonårsgrej visade sig inte vara det. Jag spenderade fruktansvärt mycket tid hemma hos henne trots att hon bodde i en helt annan stad. Min pojkvän anade någonting eftersom han en gång frågade varför jag slängt ett par trasiga strumpbyxor med ett stort hål i sömmen mellan benen. Han utgick från sin egen sexuella fantasi om att riva upp mina strumpbyxor för att sen kunna ha sex med mig. Men nej, vi hade inte haft sex. Inte den gången i alla fall.

Vi låg med varandra ett par gånger men bestämde oss för att vi bara skulle vara vänner. Det var heartbreaking men hon är min bästa vän ändå. Mitt förhållande med min pojkvän fallerade och vi gjorde slut. Bra var väl det eftersom jag inte mådde bra i förhållandet.

Sen dess har jag insett att jag är jävligt gay. Jag har haft en pojkvän till, funderat över min sexualitet, varit med på pride och insett att jag brinner för det, speciellt på senare tid. Nu bara de senaste veckorna har jag varit riktigt "aaah im so gay!! lgbtqia is so fucking important!!!!" och det är helt galet och fantastiskt! Sen i höstas har jag även funderat rejält över mitt kön och hur jag känner inför det. Jag har börjat hata delar av min kropp som inte känns rätt alla gånger; jag hatar ofta mina kvinnliga drag och äcklas av det. Ibland känns det okej, men oftast inte. Jag har lärt mig mer om olika könsidentiteter och sexualitet. Jag har länge sagt att "jag är en bisexuell kvinna!!" men...är jag det? Nej, jag tror inte det. Jag är snarare en genderfluid/genderqueer pansexuel person.

Tror jag.

Jag är 24 år och jag försöker fortfarande hitta mig själv. Just nu känner jag mig bekväm med att kalla mig genderfluid; i vissa situationer och dagar känner jag mig kvinnlig som fan, och andra dagar känner jag mig mer bekväm som man. Att bli kallad "hon" gör inte jättemycket även om det inte alltid känns okej. "Hen" funkar faktiskt rätt bra. Jag har inte sagt något till mina IRL vänner men det kommer nog det med hoppas jag.

Jag har även insett att jag är attraherad av alla kön och vad du än idntifierar dig som; man, kvinna, genderfluid, agender, bigender... Anything. Du kommer alltid vara du och även om din kropp inte matchar dina pronomen så spelar det ingen roll. Man blir väl ändå attraherad/förälskad i en person och inte ett kön, right? Det är i alla fall logiskt i mitt lilla huvud.

Det är okej att vara förvirrad. Det är okej att ändra sig, varesig det gäller kön, sexualitet och pronomen. Att hitta sig själv tar tid. Jag är fortfarande inte helt säker om jag prickat rätt men just nu känns det bra. Du är fortfarande helt perfekt som du är. Det finns bara en av dig och är inte det helt fantastiskt? Även om du blir trampad på försök vara stolt för att du är du! Låt ingen - inte någon - påstå att du är mindre värd på grund av ditt kön eller din sexualitet. Inte för att vara cheesy men här är du alltid älskad för precis den du är.

Enough ranting! Nu när jag spytt ur mig allt det här tråkiga (men som jag känner är vitkigt) ska jag göra mig en kopp te och krypa ner under täcket och titta på QX-galan som jag missade i lördags!
P U S S ! !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Puh, senaste veckorna har varit intensiva; jag har gått kurser, varit på informationsdagar, varit i Tyskland och just påbörjat ett nytt jobb! Full ös, medvetslös!   Men det går bra och det går framåt i alla fall, både livet och cosplay-mässigt. Mina ...

Jag vet att jag bara babblar om cosplay, but I'm so excited!  Jag har äntligen sytt klart tröjan till Sei. Eftersom jag syr för hand så tar det sexhundra år. Det är självklart inte jättevackert men det går. Det kunde varit mycket värre. I am very ple...

Nu var det ett tag sen igen! Sämst på att uppdatera ibland, I know. Men on the bright side så har jag hunnit boka hotell och köpa biljetter till NärCon!     Ska åka med en kompis i den här sommaren (åkte ju själv förra året) och hon hade gratisnätte...

Igår efter att jag blivit klar med mina arm- och halsband till Sei så började jag kolla runt på hattar och Morphine-pins. Hittade en rätt bra pin på etsy för ett helt okej pris på runt 30:- "Great" tänkte jag och kollade frakten och bestämde mig att ...

Nu har jag äntligen fått mina nitar (och annat skräp jag köpte) och gode gud i hela himmelen! Jag vill aldrig mer arbeta med nitar! Jag har tryckt i 48 stycken 2x2cm stora nitar i fyra armband och två halsband och vikt in stela metallkanter för att h...